Jag måste vara den största idioten ju...

Vad ska man göra om man heter Madeleine och är helt ur vettet dum i huvudet?! Jag blir ju avundsjuk på allt och alla... Jag hatar mig själv för det! Att jag aldrig kan vara normal. Nä hujja, vad ska man göra. Det enklaste för alla i min omgivning skulle nog ärligt talat vara om ja försvann. Känns som det åtminstone. Känns som jag alltid bara gör fel. Att jag gör alla arga och sura. Jag har bara lust att flytta till en plats där ingen kan hitta mig. Vars jag får vara själv och ingen behöver vara sur på mig. Alla kanske inte ens är arga å sura. Men alla tänker nog nångång iallafall att jag borde bli normal. Jag hatarhatarhatar mig själv!!!!! Jag kan ju inte ens reda ut saker för mig själv utan att den där "hemska" tanken ploppar upp i huvudet.
Ibland vill jag bara gråta, men förbjuder mig själv. Jag vill inte att någon ska se eller höra. Ingen ska behöva veta. Känns bara dumt å visa det för andra. Dem kan väll ändå ingenting göra. Jag har bara lust att gå och dö ibland också. Men det skulle bara vara en förenklad väg bort från allt. Jag får ta den hårda vägen.
Jag måste lära mig att ta skit. Och positiva saker.
Men nu tror jag inte att det finns mycket positivt i mitt huvud. Det enda som finns där nu, är att allt en dag bara kommer falla samman. Jag kommer att sabba allting för mig själv utan mening.Vilken idiot jag känner mig som!
... Det hemskaste är att det känns som jag förstör det för min älskade också. Han har väll inte gjort mig nå? Han har ju bara roligt! Visst, jag är jätte glad för hans skull. Helt klart! Men det känns som att jag förstör det roliga för han när jag kommer där med mina sura sms. Stackarn! Han kan inte orka med mig länge till om jag fortsätter såhär! Det är den jobbigaste tanken. Att inte ha han vid min sida längre.. Han är verkligen den underbaraste för mig. En jag kan prata med... Jag älskar han mest av allt!<3

Blääää!! Nu hade jag nog önskat mig lite magsjuka också. Bara för att det är något man bruka lida av att ha. Också känner jag mig tjock. Och det är ju ett perfekt tillfälle att hinna bli lite smalare.
Får ju inte missa träningarna heller. Måste ju fortfarande förbättra kondition osv. Hellst nu när fotbollssäsongen börjar. Och cup om bara 2 veckor.

Alltså, ååh... Har jag förändrats helt..? Kommer jag fortsätta vara en idiot resten av livet? Isåfall kommer jag inte orka. Då tar jag hellre den lätta vägen ut.
Men nu ska jag försöka ta och försvinna in i min egen värld och glömma allt och alla. Jag orkar inge mer. Jag känner mig bara ivägen.
Godnatt.