Hmm... Jag pratade just med Johannes. Jag började tänka mer på allt det här med gymnasievalet osv. Det är verkligen svårt. Om jag flyttar kommer jag sakna alla hemma och så. Och om jag inte flyttar så kommer jag ångra att jag inte tog chansen. Valvalvalval.. Det enda som snurrar runt i mitt huvud nu är VAL!! Jag har aldrig gillat val. Och det värsta är att ett enda felval kan göra så himla mycket... Jag vet varken ut eller in nu.
Jag måste börja skriva för- och nackdelar med flyttande för annat gymnasium.
Det här med fotbollen t.ex. Jag kommer tappa så himla mycket... Och det vill jag ju inte heller.
Okej, just nu tänker jag att jag ska flytta. Men kommer det kännas rätt sedan?
Och om jag inte flyttar, kommer det inte kännas fel? För då har jag ju missat en riktigt stor chans för att påbörja något nytt. Som jag måste börja om och bygga upp igen. Och även om det kan kännas jätte jobbigt om jag flyttar, så tror jag inte att jag någonsin kommer ångra mitt val. Jag kan ju inte bli bunden att följa alla andras fotspår. Jag måste gå min egen väg. Och ta mina egna beslut, även om jag får mycket råd och hjälp på den vägen. Det kommer nog bli rätt. Tillslut...
Om jag tar tre fördelar av att flytta och att inte flytta:
FLYTTA:
- Att få flytta, och ta hand om mig själv.
- Lära känna nytt folk.
- Lära sig att sköta allt som man inte "orkar" med hemma.
INTE FLYTTA:
- Får fortsätta med min favorit sport fotboll.
- Har min familj, släkt och vänner kvar.
- Behöver inte tänka på min ekonomi lika mycket.
Det ordnar sig nog. Om inte annat får jag ta det som det kommer, och ta tag i mina problem.
Jag tänker inte låta min rädsla förstöra något jag vill! Jag tänker göra det jag vill. Jag tänker inte haka upp mig på någon som tror den är något, en som vill ha uppmärksamhet. Även om man blir arg och det blir kämpigt, så får man knyta nävarna och bita ihop. Och om man blir ledsen, då gråter man sina tårar, reser sig upp igen och fortsätter kämpa vidare.
Inget ska få hindra den människa som har en dröm. Man ska leva upp till dem. Även om man inte når dit man siktar, så kommer ALLA en bit på vägen. Och det är något som man ska vara glad över. Man har försökt iallafall. Det finns många avundsjuka människor, som inte har självförtoende att gå sin egen väg. Som måste göra som sina vänner för att inte råka bli ensam för stunden. Och om dem människorna är det synd! Dem gör inte sina val själv. Dem blir nog oftast arga på sig själv, och ångerfulla i efterhand. Såna människor skulle jag vilja hjälpa. Och berätta för dem att alla är lika värdefulla, även om man gör sina egna val och går sina egna vägar.
Men nu måste jag börja fundera själv mer på mitt jobbiga val....
